Efter tre veckor på Kuba fyllda av Castro, Che Guevara och cigarrer är nu tre på Jamaica och två i Mexiko.
Kuba var speciellt. Inga affärer, det var ett meck att handla. Ibland hittade vi en kiosk och ibland handlade vi ur en baklucka på en raggarbil. vi bodde hemma hos familjer och tre stycken blev matförgiftade vid tre olika tillfällen. Vi fick ett kärt återseende när Bettan och Co. åkte med oss en sväng. Annas syster Sara anslöt också. Vi har badat i hav som va hiskeligt blått och åkt raggarbil så det räcker för en hel livstid.
Från 9 blev vi 5 och till sist 3.
Välkomnandet i Jamaica var fruktansvärt svalt. Kalla handen trycktes stadigt upp i våra ansikten. Sara var varmt välkommen ett tag, men det drogs tillbaka illa kvickt. Efter att ha varit hemskt glada över att inte ha nån plan över huvudtaget, fick vi plötsligt klämma fram en plan på tre röda eller vända på klacken, då vi inte fick komma in utan utresebiljett. Vi blev utfrågade och runtskjutsade bland olika kontor innan vi till sist fick slå oss ner vid en dator, övervakade av minst en anställd. Vi fick boka en biljett till miami illa kvickt. Det räckte inte utan de ville se en biljett hela vägen hem till sverige. Detta gick vi inte med på och satte ner foten. Efter en stunds övertalning fick vi vår stämpel och kunde lämna flygplatsen två timmar senare. Tack vare Stina möttes vi av en man som ritat en skylt med "Johanna Christians" och tre flintskalliga gubbar på. Vi fick genast prova på en Jamaican squeeze.Sitter just nu på toppen av ett berg och kikar ner på kingston, vi bor här med en gäst till och hon är svensk. Ha det gött hej
